Alla böcker i en påse
Samlar alla böcker i en påse.
Vem är det jag vill imponera på?
Mig själv, alla och envar, den som det berör, den som det ankommer.
Det angår, det angår dig.
Min påse, mina böcker.
En samling.
Brinner bra i händelse av ofred.
Krig då.
Det ingår. Det följer av.
Ser alla bilder, ser allt framför mig.
Gatan, utsikten, smutsen, gatstenen, insikten.
Böckerna, de tusen sidorna, de hårda ryggarna, innehållet, bokstäverna utspillda över sidorna, meningen, alla tusentals meningar som någon vill rota i, läsa.
Kartoteket, ännu endast i mitt huvud, ostrukturerat.
Påsen, dess handtag, struktur, förgänglighet, lukt. Återblickarna, mina lärare, de flesta borta nu, deras gärning ihågkommen.
Hit kommen pausar jag.
Granskar flödet. Följer och betraktar.
Skakar påsen. Böcker trillar. Ut ramlar mening. Ut på gatsten.
Följer flödet.

Flisan
Den lilla flisan av ilska
Känns knappt
Springer fort igenom mig
Väcker ångesten
Hjärtklappningen
Trycket
Anklagar mig själv
Besviken, inte nu igen
Armarna förlamade
Orkar inte lyfta suddgummit
för att kasta det i väggen
Nu är det i gång, tar knappast paus
Nu börjar det om
Ilskan är lite som en flisa
Den lilla flisan av ilska

Uppluckring
Ett leende
En uppluckring av anletsdragen
Många gånger fler leenden
Återstramning inte möjlig
Mitt inre vill inte stramas åt, stretar emot
Det kluckar inombords i försiktiga vågor
Gapskrattet lurar bakom leendet
Leendet flyter ut
Öppnar munnen
Oh oh – hahahaha
Gick inte att stoppa skrattet
Skratt flödar ut i stora stötar
Ögon spärras upp
Men inte mina
De tåras av skrattet
Snor, ja, nu rinner näsan
Men jag är glad

Alla i chock
Förstenat trä, med inblandning av te
Och du, jag tycker inte ens om henne
Trots hennes hår, hennes hårtestar
Där vi andas
Där löften andas och blandas
Där det går uppåt
Och det blandas in

En kedja, en bedjan
Även Öreälven förekommer
Jag vet hur älven kvillrar över många stenar
Var är renen, vägrenen?
Resor, resår, töjbart
Otäckt, osläckt, släkt, släck släck
Andas
Rött guld blått
Sitt ner, sitt ner
Okänsliga rum
Uppta yta, bara uppta en viss yta

Livets dikt
Hur var det förr?
Och vem bryr sig!
Intarsia, det tar sig, det är träffsäkert
Koppar, böljar, kroppar
Ufot, roboten, som rullar och rodnar
Svamp, växer på
Nya världsdelar, växer fram
Det gröna styr
Präglas olika, på varandra
Helgdag, heldag, var dag

Är fri
Men hon dog
Pulsen tog henne
Eller frossan
Det söta
När det, där det, växer broccoli ur skorstenen
Har du glömt att det är vår?

Det ädla i att slå ihjäl
När smärtan är att leva
Splatt, splatter, sprattel
Hur ser vi ut? Egentligen?
Vad gör vi?
Vad gör vi åt det?
Förneka oss inte!
Ropar de konturlösa

Komplex-ett och -två, dito tre
Mina kläder deltar ofta
Många huvuden
Alla på en duk
Uppspända på duken, med brodyr på handduken och olja på bordsduken
En skål med jadå, säg bara ja
Och kom ihåg att andas!

Försommar 2024
Vad hände med april?
I Stockholm snö ena veckan
och sol och försommarvärme nästa
Från inget till sommar i maj
Försommar?
Våren var i år en blinkning från solen
Vi for till Tornedalen i mitten på maj
Inte ett löv i sikte
Vi missade precis islossningen
Långkalsonger på
Sen kom värmen
Det blev vår och det blev försommar
Efter mindre än fjorton dagar
blommade åkerbär, midsommarblomster
och smörboll
Vi såg bävern
Vi såg och hörde sångsvanarna, storlommen
och storspoven
Vi svettades i försommarsolen
Sen far vi åter till Stockholm
och svala vindar från norr
drar igenom mitt hår
Försommar
Javisst!

Försommar (ett annat år) I
Från april till juni
Var blev maj av?
Juni kom
direkt
Med fukt i luften
och en mörkare grön färg
Maj, var blev du av?
Försommar, saknar dig

Försommar (ett annat år) II
Försommar kan vara
sommarkyla
Ruggig känsla
Tunna täcken
Med tjock pyjamas
och strumpor på

Sommarönskan
Sommarminnen
Sommardrömmar
Drömmer om en blank sjö
Drömmer och lyssnar

Lyssnar efter sommarnattens magi
Viftar förstrött efter myggen
Ser dimman i den lilla viken
Så hör jag den,
Storlommen

Drömmer, minns,
lyssnar i sommarnatten
Ögonen fuktiga

Lögnerna
Fixa och snacka
det går väl an

Bättra på lite
Det kan bli bra
Det gör vi väl alla

Undanhålla
Nästan för enkelt
Bara att hålla käften

Ljuga lite
är kanske inte så farligt
Ljuga mycket
Äh, ibland måste man

Men se upp
Här finns en grop att falla i
Att ljuga för sig själv
är som att bita sig i benet

Lagom lång
En lögn ska vara
lagom lång
Så att du minns
vad du ska säga

En lögn ska vara
lagom stor
Så att du tror
på vad du säger

En lögn ska vara
lagom bra
Så andra tror
på det du säger

En lögn ska vara
som ett luftslott
En dagdröm
Så att du kan njuta

När?
Efter lögnen
kommer lögnen
Efter lögnerna
finns bara en fråga
När kommer
ögonblicket
då det är dags
att börja tala
sanning
Nu?
Sen?
Eller aldrig!

Den givna ramen
Inom den givna ramen
Där kan allt hända

Människan rättar snabbt in sig
Förstår reglerna
Förstår innebörden av att bryta reglerna
Förstår konsekvenserna
Och håller sig innanför ramen
där allt kan hända

Inom den givna ramen
tvingas människan ompröva
Gamla sanningar lika med noll
Nya sanningar uppstår
eller utförs
Dom gamla sanningarna
är just gamla, tråkiga
Lätta att glömma
Även om det ibland hugger till
av ett gammalt minne

Det är omprogrammering
Människan tvingad till underkastelse
Utan att vare sig hugg eller slag
är inblandat
Inom den givna ramen

Frågor och svar
Vad bär du med dig frågar jag.
Fyra pennor bär jag med mig, minst, och du?
Svarta tankar, svarar jag, och sju kilo för mycket.
Definiera lycka, ber hon.
Det kan jag inte, svarar jag.
Då skiljs våra vägar, säger hon.

En fråga
Har inte svar just nu på alla frågor.
Just nu har jag inte svar på alla frågor.
Alla frågor har jag inte svar på just nu.
Saknar just nu svar, men inte frågor.
Svar, har jag inte. Frågor har jag.
Det saknas inte frågor just nu.
Det saknas svar.
Svart på vitt.
Vitt skilda frågor.
Utan svar.

Svar
Jag ställde en fråga
Jag ställde EN fråga
En FRÅGA
Det enda som behövs för att få ett svar
ETT svar
Ett SVAR
Svaret väljer jag inte
Men jag väljer frågan
När kommer SVAR?
Här! Hör!
Svaret brer ut sig,
svävar, tystnar,
försvinner

Den värsta frågan, 19 april 2024
Den värsta frågan är varför
När, är förståelig i umgänge med andra
Hur, går att diskutera
Vart, har ingen med att göra
Var, här så klart, möjligen där,
var är en fråga om närvaro
Vem, för några förutsägbart, för andra ett mysterium
Varför, ja, varför?
Det är den värsta frågan
Och på den har jag inget svar

Jag gömmer mig
En påse
En sovsäck
Allt duger, allt suger
Visar sprickorna
Betar långsamt av dem
Känner det mjuka mot halsen
Utan märke blänker allt så stillsamt

Nätet fångar upp mig
Silar ljuset, skuggar
Röken silas
Silar skuggad rök
Bänken vilar
Foten kläms
Fötterna ryms mot rosa fond
Men grönt i skuggan

Där jag finner mig,
där fanns jag
Stryk,
streck och kurva
Och stryk ut
Råttsången i pelargången

Där binder jag mig
fast
Håligheter, grå
Mot bakgrund av avgrund

Nu draperar jag
Och försvinner igen
Lastar kabel, drar
Andra på jakt, på gång
Och för evigt
faller orden, tätt
men rinner ändå bort

Jag känner alla svarta
sorger, fläckar
Skåp och skåpmat
Det vanliga, det skeva
Att dörrar inte går att stänga
Eller öppna
Åker mot åker på åker
Påverkan, påvert
Rör mig ej!
Medan du är … vad?
Hela drag, sneda
Vårdat plockande

Jag saknar struktur
Otäckt, täckt, skyddat
Nås via…
Via något, bort
Faran, fara över
Fara bort
Faran med ändå
Störning i mellanrummet
Medan kontoret mörknar
(kontorsslavar, trälhavet?)
Vänta, gå
Det är en evig väntan
Lägga vanten på
förväntan
Hänger i luften
Men tämligen stendöd
Huvudvärken, dödfisk

Inte glittrar jag
Precist inte
Men uppklistrad
Och gråtande
Grå tant, gråtande
Möter ny teknik
men vänder bort
Landet kosten far
Farkosten landar
Insikten kommer
Detta är på oriktigt
Skuggan lyfter
Livet sträcker sig
mot döden

Jaja, jojo, jaha, joho
Låta håret växa
Låta åskan rulla in
Komma mig samman
Och gömma mig
Dölja öronen
Minska risken
Kedja fast mig
i mig självt
Upp med dig
Gaska dig upp
Också en förvandling
Allt är upp till dig
Eller snarare: till mig

Porträtt av en stad
Vidder, torg och avgrunder är det som avgör, och om det
finns luft och tillräckligt med syre.
Det här är min stad.
Öppna platser där människor kan vara sig själva.
Hemliga platser där de kan vara någon annan.
Gator och spårväg däremellan.

Och allt det fina du lägger märke till:
Trevliga bostadskvarter, vackert tegel, snälla hundar,
glada barn, en idyll.
Där spricker det.
Gatubelysning som inte fungerar, en spya utanför din
port, försenade tåg, krossat glas på cykelbanan.

Och sånt som gläder.
Bibliotek, med inbjudande fåtöljer, böcker, några
tidskrifter.
Och folk att lära känna,
artiga ungdomar, äldre som ler och nickar
igenkännande, förstående.
Och hemliga meddelanden som korsar luften, korsar
rymden, når ut utanför staden, in i landet, når ut till hela
jorden, det är storslaget, och ingen behöver lämna.
Ingen alls.

På muren
Var är muren vi alla bygger upp, sten för sten, bit
för bit?
En konstruktion,
av trä och plåt, av stål, av glas att se igenom men stöta
huvudet i, det har många gjort.
Det blev en fettfläck, en blodfläck, men ingen spricka.

En muralmålning på den korrugerade plåten, plåten som
dallrar i hettan, målningen klarar ett regn.
Teglet som är återanvänt, övergivet men funnet,
även träet är återvunnet, här kostas inte på förutom stål,
och glas där någon ska se, se igenom, över och under.

Blåsten skrapar muren, skadar plåten, river,
trät tas av solen spricker, rör sig, knäpper.

Där har vi muren, muren som vi bygger.
Se på muren.

Livet skvalar på den här platsen, jag stänger örat, lyssnar
bara lite. Det är en grannlaga uppgift att stänga allt ute.

Platsen
Alla platser är bra, eller bättre, vissa är sämre, men här
är platsen bra. Här kan jag vara, men jag smälter inte in,
jag står ut! Står ut från väggen, står ut med livet.

På den här platsen kan jag stå upp och stå ut, tala ut,
hoppas på en bättre mening. Hitta meningsfränder. En
mild ögonkontakt från någon, en blixt från en annan.
Andra kan se mig, men inte förstå hur jag använder
platsen. Det vet jag knappt själv.

Här en ingång på hur jag använder platsen, och sen
kommer utgången. Jag bara är, så använder jag platsen.
Sen känner jag mig utgången, men glad för jag har hittat
ingången till platsen. Jag vet var den är och det var tid
och en karta som behövdes, och att jag fick en bild i
huvudet hur jag skulle hitta hit.

Att hitta är bra. Det blir en ingång på det också. In och
ut, en svängdörr i mitt sinne. Jag tänker på utgången, här
vill jag hitta till nödutgången, känna var den är. Och den
känns på draget och på lukten. Nödutgången går mot
bakgården där soporna ligger i högar nedanför
soptunnan. Det är också en ingång, ingången till gården,
en utgång till soporna och en ingång för sopbilen och en
ingång för alla möjliga och sen går jag ut.

En vandring genom utställningen.

Där skymtar det
Slår igenom, visar sig
något, hastigt
Jag robot, viker, viktar
Visar, vinkar, plastas

Där svävar det
Bubblor, mat och djur
Lätt, ovant och hårt

Där är den fjärde apan
Viss position – nacken
När det flyter
Men rens vid stranden
Lukten
Pinnar – verktyg
Uppåtståndelse vid hornen

Där trampas det
Vilar, håligheter, detaljer som far
Av, och på och alger
Vill lära, vill vara nära
Vill blöt – vadå – våder
Poängsatt, paramount, på
Halva, och det hänger
Bubblar, ramar in
Så blir det självklart
Grönt
Men även turkos
Påfågelsblå

Där rör det oss
Enterprise
Rör, inte rör, men sammet
Mummel, klart positivt, mutter
Lutningen, rull, kommer utanför
Sil och ett, silo, siluett
Går mot kullen
Oformligt, formar o, ofärdigt
Turbin, väger bin, skär elden itu
Krälar
Glarapp, glappar glatt, glipar
Grunt
Heden, hedningen, hedgefond
I fonden, gör ett försök

Där är magin
Magisk böj
Pinus Niger, där fick jag dig!
Färgat band stampar i maskinen
Bänken – döljer, fördelar
Frisyren, den vilda, egen, eget hår?
Draperi, draperat, dråplighetsmaximum
Huvudlöss i trapetsen, loss säger jag
Var den natt, vardå
Vinkel, krävs, kräfta
Rödlila, i Borås, oläkta katastrofer

Det skrev jag redan
Gömmer fasaden, fasan, slut på
Sneglar fasansfullt, fann nåt
Tar sig uttryck, trasigt, pågår
Bryter ut, på sikt (olika skikt)
Glastulpan – extraverar

Där far vi vertikalt
Tar ett bröd, vass-ruggar
Kol, koll, kända ansikten
Tvättbalkong, fläkt blåser utan titel
Kalla mig fru, leder vart, saknar ord
Påminn oss, för påverkan
En svår färg i känsliga ansikten
Alltid rätt, utmärglad, utmärkt, glad
Styr, stygnen brer ut, breddens
Vägrar hem, hemvägen, vägen ut
Ett moment i livet hem
Rem spänner moment, bör ner

Där sker det
Då det sker, släpper väder
Mosaik, mönster, måbär
Kopplar blick, duken, djuret i relief
Gräver, väger, viktar, lovar
Tunt och runt

Vid köksbordet
Tankar tänkta vid köksbordet
speglar sig gärna
i den blanka ytan
Studsar på en smula
och skräms fel
Faller platt
till intet

Eller så når tanken
verkligen den blanka ytan
Blåser liksom upp sig
Blir en dagdröm
om framgång
eller evig lycka

På rull
När allting rullar på
sker förändringen så långsamt
att vi inte märker den
Ingen utveckling sker

När allting stannar
kräver stillheten en utveckling
Hastigt
sker en förändring
För att åter
sätta igång
det som ska rulla

Själens lilla rop
När den bistra verklighetens gardin
faller ner
Och skruvarna dras åt i bandet
runt huvudet
Blir själen
liten och förskrämd
Tyst ropar den
Stötvis andas den
Inklämd i kroppen

Det är därför
du alltid bör lyssna inåt
och snabbt uppmärksamma
den svaga andningen
hos din själ
Så att du kan slita dig
från dina bojor

Köksbordsstretching
Människan
sitter vid sitt köksbord
och tittar ut
Med fötterna
stadigt förankrade i köksgolvet
drömmer hon sig bort

Blicken går mot köksfönstret
som så många gånger förr
Och se!
En regnbåge från grannhusen
upp mot himmelen
Och armarna lyfts
och ögonen följer regnbågen

Med fötterna stadigt
förankrade i köksgolvet
lyfts armarna och sträcker sig
mot himmelen

SVART PÅ VITT
Jag ger dig
svart på vitt
Jag ser på bilden, jag ser
Du ger mig
rastret, det randiga
Jag ser djupet
Skuggan, den svarta
Svartvitt
Det ljusa
Verkligheten
mer närvarande i det svartvita
Jag ger dig
det vita
Och gråzonen
Du ger mig
rastret, prickarna
Svärtan, och djupet
Ljuset, det lyser
Ljuset faller
Du ger mig
Jag ger dig

Jag adopterar er
Jag saknar er, mina systrar
Ni bidrar med samtal
Ni medger en mening
Jag behöver er, mina systrar
Ni fyller en mening
Ni medger ett samtal
Ni bidrar
Jag vill ge er samtal
Jag vill ge er mening
Jag adopterar er, mina systrar